När vågorna sjunger för mig.
Om du vill, så kan vi rymma. Vi två.
Vi kan hålla varandra i handen innan vi hoppar in i tåget.
Vi kan säga förväl till våran hemstad genom att låta foten gå upp i tågets ingång.
Så fort vi har släppt händerna, har vi släppt våran gamla liv.
vi kan släppa, allt. Minnen, om vi vill.
Och vi kan göra nya minnen.
Vi kan förlåta, vi kan hata, vi kan sörja.
Men vad än vi gör, så kan det inte förändra ens utseende, kropp, eller det sättet vi pratar på.
Det enda sättet är man kan göra, istället för att skrika i sina drömmar: VÄNTA, är att släppa taget.
Och acceptera, den dem är, den man själv är.
2 av moi
Kommentarer
Trackback
